Jujitsuns historia
Jujitsu har sitt ursprung i de kamptekniker som samurajerna tränade för strid. Följer man teknikernas ursprung ännu längre tillbaka finner man ett släktskap med kinesiska och indiska kampsystem.
Samurajens viktigaste vapen var svärdet. Samurajerna tränades i en skola (ryu) som föredrogs av klanen han tillhörde. Varje skola hade sina specialiteter och teknikerna skilde sig åt. Ett sammanfattande namn på teknikerna var bujutsu (bu = kamp och jutsu = teknik). Krigaren kallades för bushi (shi = man). För att en samuraj skulle kunna klara sig i en situation där svärdet inte kunde användas (eller där samurajen inte ville nedlåta sig till att bruka det), övades tekniker utan vapen. Dessa system av angrepps- och försvarstekniker kallades från 1600-talet för ju-jutsu eller yawara. Många av jujitsuns tekniker är svärdstekniker utförda utan svärd. Alla system hade det gemensamt att de utnyttjade principen om ju. Detta begrepp översättas med mjukhet (i motsats till stålets hårdhet), men även med flexibilitet i betydelsen att snabbt kunna byta teknik och förhållningssätt. Ett klassiskt valspråk är att "Pilträdet böjer sig medan det höga trädet bryts".
Samurajerna var Japans krigaradel. En samuraj hade rättigheter och skyldigheter som är helt främmande för vårt samhälle. Av en samuraj krävdes obrottslig lydnad mot länsherren, in i döden om så krävdes. En samuraj kunde ta sig friheter som är otänkbara i dag. En samuraj kunde exempelvis avrätta en bonde på platsen vid en förolämpning (även om detta var ovanligt i praktiken).
På 1600-talet avslutades en lång period av inbördeskrig i och med att shogunen (krigsherren) Tokugawa kom till makten. I den fredligare tid som inleddes ville samurajen fortsätta träningen av kampkonst. Träningen knöts närmare zen-buddhismen. I stället för bujutsu börjar man tala om budo (do = väg). Träningen i kampkonst blev därmed även ett sätt att förhålla sig till omgivningen.
Jujitsu idag
Dagens Jujitsu är anpassat till vårt moderna samhälle. Användningen av stridsteknikerna begränsas av nödvärnsrätten som innebär att ett anpassat försvar endast får användas vid ett angrepp mot person eller egendom. Det försvar som används skall stå i proportion till hotet.
Vi tränar en kampsport och detta innebär att träningen är inriktad på att klara av hot och angrepp. Teknikerna går naturligtvis att använda offensivt, men vi är alltid noga med att lära i våra elever att användningen av våld är en sista utväg. Den mest framgångsrika tekniken är att fly från sin angripare, men det finns tillfällen då det inte går.
Träningen i Jujitsu går också ut på att lära sig ett beteende som förebygger och desarmerar hot- och angreppssituationer. Genom kroppsspråket kan du signalera till din motståndare att du har fredliga avsikter.
Förhållningssättet för en Jujitsu-mästare är att undvika strid och att inte skapa fiender genom att med våld besegra en motståndare. På samma gång är den som tränar Jujitsu handlingsberedd och tvekar inte att använda sina kunskaper då det är nödvändigt.